09:02:40
När dimman lättar
"Life is a rollercoaster, just gotta ride it" Den texten rullar just nu i mitt huvud hela tiden. För det händer så mycket just nu, och jag kan inte göra så mycket mer än att bara åka med. Under en enda helg bjöds jag på så många känslostormar att jag knappt visste vilket håll jag skulle titta åt.
Vi budade på ett hus: stor glädje och spänning.
Vi förlorade budgivningen: stor sorg och frustration.
Jag blev godkänd som volontär på Hundstallet: stor glädje!
Jag fick reda på att min arbetsschema ändrats och jag bara kommer jobba kväll framöver: mycket ilska och irritation.
Men vad ska man göra? Livet är ju en ständig bergochdalbana, och ibland kan man inte göra mycket mer än att bara hålla i sig för glatta livet. Jag försöker att bara acceptera och fortsätta framåt. Att förlora budgivningen på huset gjorde otroligt ont. Vi var så exalterade. Men när en dörr stängs så öppnas ett fönster, eller hur är det man säger? Volontärarbetet på Hundstallet kommer fortfarande att bli av, trots ändrat arbetsschema, och det ser jag mycket fram emot. Min första dag blir nästa fredag. Och jobbet rullar på. Jag har hunnit inse att det faktiskt finns en del fördelar med att arbeta kväll, även om en stor nackdel är att jag inte får träffa min sambo annat än på helgerna. Men jag tror på att allt kommer att ordna sig i slutändan. Förr eller senare kommer allt falla på plats.